Jag undrar, vad är det som skapar dessa symaptier för små djur, att de ska ha bra liv och bekväma transporter, när vi inte ens levt upp till upplysningens ideal om alla människor lika värde. Det tycks mig alltid så märkligt att man kan bry sig mer om sina husdjur, och djur som på inget sätt är ens egna, som man alrdig kommer träffa, än om människor som svälter och har det jävligt. Det är som om dessa människor inte har nåt sinne för proportioner alls. Om man bara en gång hade besökt sudan under en av 80-talets svältkatastrofer eller Darfur idag, skulle man nog illa quickt byta åsikt i relaterade fårgor, men instället lever vi i våra skyddare världar där svälten bara finns i Dangens Nyheter. Det känns så verkligt hjärtlöst att höra folk prata om djurrättigheter, när människors nivå av lidande på så många platser är så mycket högre, deras smärta så mycket mer bestående