Ja, är det någon som är insatt i dessa fåglar? Jag funderar på att skaffa ett par sådana då jag tycker att dom verkar väldigt mysiga. Vad jag har förstått så kan dom bli väldigt kelna och tama. Min mor hade en vän när jag var yngre som hade en skrattduva som var med henne ute. Hon tog ofta med upp på ett litet berg där den älskade att få flyga runt bland ekarna. Frågan är hur min jako kommer att behandla den/dem, vad tror ni?

Hur länge lever dom och om man ska få en unge riktigt tam, vid vilken ålder ska man ta dom från föräldrarna då?

Allt vad jag last och hort om dessa faglar ar endast possitivt.
Underbart vackra, bra pets, overhuvudtaget jattefina. Jag har hort nagon klaga over ljud, men det hander med cockatiels ocksa - som jag personligen tycker ar ganska tysta.
Om man nu forsoker att ha tva olika faglar tillsammans - ja da ar Jackon en av de battre raserna att blanda med andra.
For det mesta gar det bra, speciellt som duvor ar bra flygare.

Ok, ja vi får se hur jag gör. Tack för ditt svar i alla fall.

Oh, skrattduvor är helt ljuvliga. Dock låter hannarna precis hela tiden, då de häckar i princip året om och ständigt söker efter honor.

Skaffa antingen bara en skrattduva, eller en hane och minst tre honor. I ensamma par kan honorna mycket lätt bli ihjälstressade.

Man kan ta dem ganska tidigt från föräldrarna, då de blir könsmogna redan vid 6 månader, men någon bra ungefärlig tid har jag inte. Jag är dock bekant med en uppfödare, om du vill ha mer info kan du skicka ett PM och be om hans mailadress - han är jättehärlig!

Hade skrattduvor i många år, de är alldeles underbara men.

Enligt mig lämpar de sig bäst som voljärfåglar, de skiter som alla fåglar, men de skiter mycket och ofta. De älskar att flyga och gärna längre sträckor. Skulle jag skaffa duvor igen (varit SÅ nära många gånger) skulle jag ha dem i ett speciellt rum alt. voljär - för lösa ska de vara enligt mig.

Det är det enda negativa jag kan komma på. De är extremt tillgivna och vänliga, tystlåtna. Vissa älskade att gosa. Men ingen rent avskydde att få gos. Min sista duva, Gunnar, kunde jag ha med mig lös på promenader, han kom alltid tillbaka när jag ropade :)

Ja de kan låta, men....det är ju ett jättefint läte! :D
Tycker de har de mysigaste lätet av alla fåglar...saknar det enormt.

Ja, de kan vara häckgalna, men ger man sig fan på det kan man reglera det.