Jag har sett en röd tråd i flera år nu, och den har aktualiserats på sistone igen.
Därför har jag beslutat mig att skriva min och andras, (många andra betydligt
kunnigare än jag orkar inte med källförteckning, men sök och ni ska finna.. ☺ ) syn
på det där med att få hem en ny familjemedlem.
Det stora problemet som jag kan se är att många ser den nya fågeln som ett keldjur
eller ett människobarn (som surrogat), tyvärr är verkligheten inte så enkel att man
kan jämföra ett odomesticerat djur som är väl så komplicerat som en människa i många
avseenden.
Ett marsvin eller en hund brukar oftast okomplicerat älska sin/a nya ägare
”unconditionally” men man får inte glömma att en papegoja är något helt annat!
Jag vet inte om det är så att folk läser på för dåligt innan köp eller inte tar till
sig, utan tror att ” min Polly kommer minsann inte att bli nåt bit&skrikmonster, jag
ska minsann snulledutta med honom all vaken tid så att h*n inte känner sig övergiven
och o-älskad, och träna massor och ge 100% rätt kost och selträna och socialisera
och så vidare och så vidare.
Vad de glömmer är att fågeln kommer direkt från en uppfödare där den med största
sannolikhet ägnat mesta tiden åt att äta, sova och bajsa – som de flesta bebisar
gör. Uppfödare (som jag känner/till) ägnar inte heller timmar mellan matningarna åt
att pyssla med de små – och det är rätt, de behöver – precis som ett människobarn,
ägna mesta tiden åt att äta, sova och bajsa.
Därför är det tråkigt att de utsätts för en sådan traumatisk förändring när de
kommer till sitt nya hem och ska ”hållas på med” mest hela tiden. En annan sak som
löper som en röd tråd är det ständigt återkommande ”Jag vet inte vad jag ska göra,
fågeln vill bara vara med min sambo/pappa/mamma = den som oftast är lugnast i sitt
umgänge med fågeln.
Och vad blir åtgärden och reaktionen då, jo att såklart ska man vända ut o in på sig
själv ännu mer för att fågeln SKA tycka mest om (i ärlighetens namn ofta – matte),
och vips är den onda cirkeln sluten och i gång.
Fågelforumen är tveeggade på det sättet att man kan finna massor av god information
där, men man måste förstå att det blir väldigt komprimerat på ett forum, och man kan
inte ta 10 råd/åtgärder samtidigt och pröva under några dagar och tro att allt ska
bli toppen. Det är inget fel på råden i sig, absolut inte, men man måste ge/ta sig
tid att bara ”pipe down” och gå metodiskt tillväga. En papegoja kommer kanske till
och med att överleva dig om du skaffar den i 35-årsåldern, då är det kanske mindre
viktigt att all uppfostran och träning måste hända NU ;) Man sätter varken människo
eller fågelungar i U.S. Marines boot camp, utan det ska/bör lekas fram vartefter.
Det är lika fåfängt som att tro du blir av med 20 kilos övervikt på 14 dagar bara
för att du fått en massa goda råd!
Tagga ner! Tänk på att det kanske finns en anledning att gojan inte är galen i dig
utan föredrar en lite mera sansad person att ”ta tillflykt till”
Jag har skrivit på annat ställe här om min faster som jag bara inte fixade när jag
var liten, hon var som ett flugpapper i sin välvilja och skulle kleta o kramas och
jag skulle sitta i knät och prata med henne, och trots att hon egentligen var
genomsnäll (om än på ett smått maniskt sätt) fasade jag för när hon skulle komma, så
jag känner stor empati med papegojungar som inte får vara ifred ☺ och ”säger ifrån”
på det enda viset de känner till – att skygga undan och till sist bitas när den där
dumma människan vägrar ta en fin vink och fatta.
En annan negativ aspekt är att när den dagen kommer (och den kommer för 99% av alla)
att man får ett nytt eller annat jobb eller kommer in på utbildning eller av annan
anledning inte kan ägna fågeln 8 timmar/dag kommer det att bli lika traumatiskt för
den en gång till, ytterligare en gång kommer världen att vändas upp och ner.. Det
har sagts många gånger men tål att sägas gång på gång –
Ägna inte fågeln mera tid i början än vad du kan erbjuda under resten av dens
liv!
Det är djupt tragiskt med ungar, fågel som människodito när något så trivialt som en
fest eller ett biobesök kräver rent militära strategier för att inte spåra ur i
separationsångest.
Jag är övertygad om att många ”Blocket-fåglar” är resultatet av att folk inte läst
på innan och/eller förväntat sig ett marsvin med vingar..
Avslutar med att påpeka att jag målar inte ut någon enskild person i detta, men
detta ständigt återkommande dilemma kan kanske undvikas för någon, antingen nu eller
inom det närmaste, och i så fall har mitt JRR Tolkien-inlägg i alla fall lett till
något gott .