Efter att ha jobbat med papegojor så skulle jag vilja fylla på lite om kakaduor och Grå jako i allmänhet.
Kakaduor (har jobbat med molucker, alba, gultofs och orangetofs) är i flock en fågel som är högljudd, tar för sig och är väldigt kaxiga. Samtidigt finns där en reservation mot nya saker. De kräver mycken aktivitet och rejält utrymme för att trivas. Ensamma kan de vara väldigt tillgivna och sociala men tar snabbt kommandot om det finns utrymme till det.
Grå Jakon är ofta lite harig för nya saker men kan om den får lära sig redan som ung uppskatta fler än en människa i sin flock. De kan dock också ha en tendens att ta över om tillfälle ges.
Precis som alla stora fåglar kräver dessa arter tid och tålamod blandat med en stor portion humor samt sunt förnuft.

Jag börjar med att bifoga en artbeskrivning från en ganska bra sida som de flesta i branschen säkert känner till:

http://www.papegojprat.se/modules/ar....php?itemid=17

Den tycker jag stämmer hyfsat bra men jag kan lägga till och dra ifrån litegrann ang det som gäller just min maracana.
När det gäller Ozzy så är han en oerhört pigg och glad krabat som alltid ska vara med överallt. Jag brukar säga att man får skrapa bort honom med fönsterskrapa för att få vara ifred. Han är snäll mot de allra flesta, men det finns några stycken som han inte gillar och då är det buren som gäller. Det är något som alltid har fascinerat mig när det gäller papegojor, hur de väljer och sorterar vänner.
En person har han dock som favorit, och det är inte mig. Det är min mor.
När han sitter hos henne är det inte lönt för någon annan att komma i närheten.

Under mina år med papegojor så kan jag lätt säga att Ozzy är den trevligaste av dem. Snällheten och förtroendet som man känner från honom är helt otroligt.
Ska klorna klippas så ligger han på rygg till jag är klar. Inte med glädje, men han gör det utan att bitas och krångla.

Jag låter honom friflyga på somrarna, han vet var han bor och kommer alltid hem, dock när HAN vill. Han är en extremt bra flygare jämfört med de vilda fåglarna vi har i Sverige. Det händer att han blir jagad av kråkor, skator osv. Grejen är att han vänder på en femöring i full hastighet och då är kråkorna på väg till grannkommunen...
Han är ofta med ute på sommaren på min axel och papegojtricket funkar alltid

Vad ska jag säga mer...? Ni som säger att ni har den bästa arten: Fel!
Det har jag.

Detta tror jag är den enda "riktiga" papegojan som jag med gott samvete kan rekommendera en ovan männinska att köpa. Men visst, det ska erkännas,
uppfostran krävs.

//Anders

vi här hemme har märkt att en timneh jako gillar att bli testad med nya olika saker men med beröm så hon vet att hon gör rätt.

men nu är hon i trots åldern är de vanligt moppan är ca 20- 25 år (de viste inte de vi köpte henne av)

Oja! det har jag stor erfarenhet av :b Här hemma är det ett ständigt skrikande när hon inte får uppmärksamhet. Har försökt få bort det med "utebliven belöning" , utan resultat :b

* Kakaduor är de enda papegojor som kan vara helt vita eller rosa/ha vitt eller rosa som grundfärg.
* En kakaduas näbb är annorlunda byggd än andra papegojors, med två "punkter" på undernäbben istället för en, vilket gör dem till väldigt effektiva träflisare. (Och kan ge hemska bett)
* Kakaduor kan ha väldiga humörsvängningar. Förbannad och skriker av frustration eller ilska i ena sekunden - lägger huvudet på sned och ska bli gosad med i nästa.
* Kakaduor är ofta duktigare än andra papegojor på att lära sig sånt som att vrida upp muttrar, ta sig ur burar som är låsta från utsidan, osv.
* Kakaduor är inte rädd för marken på samma sätt som många andra papegojor, utan springer gärna runt på golvet även om de kan flyga utan problem.
* Kakaduor är ofta väldigt känsliga för förändringar, och tillhör de papegojor som har lättast för att börja plocka sig.
* Kakaduor dansar, showar och stojar mer än andra papegojor. En kakadua som headbangar, "slänger med tofsen" (kanske mest bland gultofsar), dansar och samtidigt skriker av hjärtans lust är oftast fullt normalt för den typen av fågel.
* Kakaduor rör sig på ett lite annat sätt än andra papegojor, och har ett annorlunda kroppsspråk. De tittar ofta på en, rätt in i ögonen och det är som att de ser rätt in i ens själ.

Källa - Cockatoo Heaven och från min egen lilla (!) erfarenhet.

..Och för er som undrar hur det kan se ut...

http://www.youtube.com/watch?v=xa779x5LB2c

Har en till film på G där han gör looper runt sittpinnarna i buren som en annan tok, hänger upp och ner och gör samma sak som ovan, samt försöker ta livet av sin repgunga.

Skriver väl om mina rödpannade kakarikis.

De är energiknippen som ska vara överallt, samtidigt!
Nästan alltid lika positiva - de få gånger jag ajabajar något så kan de protestera en sisådär nanosekund som värst, sen flyger de bara bort och hittar något nytt kul.
Modiga, inget verkar skrämma dem. Eller så är det nyfikenheten som har överhanden där
Tama och sällskapliga? Tama ja - men inga kelpapegojor. Sällskapliga? Enormt! Även om de kanske inte är förtjusta i att man kliar på dem så uppskattar de ens sällskap och är gärna omkring en och pratar med en, även så kan de komma till en självmant och hälsa lite, mitt huvud är en favoritplats för samtliga.
De är lite som katter. Kommer fram och kelar när de själva vill.

Tystlåtna
De har ett väldigt lågmält och behagligt ljud.

Fruktansvärt bordsskick :)
Dessa älskar att kraffsa runt i marken och ägnar timmar till detta. De första de gör när de har fått mat är att kraffsa ut hälften ur skålen.

Vad mer? De är så oerhört komiska att vara omkring, i och med att de är så påhittiga.

Min erfarenhet av gulpannad. Den är väldigt misstänksam av allt "nytt" minsta förändring sitter han tyst där o spannar in det "nya" som han tänker är den farlig eller? ofta är di vid flyttar runt möblerna i rummet de går liksom inte han sitter vid burkanten och lämnar ej den första dagerna. Sedan går det bra. När jag byttar om i buren o ändra om bland "pinnerna" samma visa.. Han är stilla första timmerna. Ibland blir han arg på mig., när jag försöker flytta om. DE har hetsigt temprament. Ibland tro jag han är svartsjuk :p. Han tycker ej om barnens mor (jag är skild) utan jag får stänga in han när hon kommer. Vet ej om hon har gjort något med han. Men tro de mer svartsjuka. För han blir galen för han spänner upp alla vingar , som han vill växa i storlek. Han säger "ho ho ho"liknande ljud o går runt som han tupp i hönsa huset allt slutar med han slänger ner matskålen i bursbotten... sedan går han runt ett tag för sedan lugnar ner sig. Men de går ej öppna luckan ännu. De får lugnar sig.

Indisk halsbandsparakit

* mycket nyfikna, orädda för att testa nya leksaker och mat
* känd för att vara högljudda, har dock en av varje sort - Jia är den lugnare och Kobe har skrik som kan karva sig in i ryggmärgen
* duktiga flygare (kul att se dem segla sig genom huset)
* kan bitas vansinnigt hårt har jag hört men inte upplevt. Jia vet knappt vad bita är och leker lugnt med leksaker, Kobe kan nog ha ett riktigt hårt bett och biter sönder leksaker för ett gott ord! Han har dock aldrig bitit mig utan provsmakat försiktigt
* tillsammans med andra arter - mina gillar inte undulater men kommer väldigt bra överens med nymfkakaduorna
* aktiva och behöver mycket utrymme

Det är vad jag kommer på just i nuläget.

Just ja!

Finns i flera olika färger. De mest vanliga i Sverige är nog de gröna (kallar mina för grönsaker), lutino (gul) och turkos. Har sett kort på kryssningar men gilalr personligen inte deras färger och stödjer absolut inte folks försök på att få fram halsbandsparakiter som har blått huvud och vita kroppar t.ex. Otäckt...

Jag kan kanske bidra här med mina egna personliga erfarenheter av halvtama, afrikanska dvärgpapegojor - Agapornis (voljär-dvärgisar kan jag inte så mycket om.)

Väldigt små och runda mini-papegojor (många fågel-ointresserade misstar dom för undulater (!)) med ett j*la högt skrik, imponerande högt med tanke på det lilla formatet.

Jag skulle vilja dra jämförelse med vad Nillan skrev om kakaduor - lätt att de få för mkt protein i sig vilket kan leda till aggressivt humör och eventuellt också plockning.
De är väldigt sexuella fåglar (vilket även det hör ihop med proteinintaget som jag förstått det hela) vilket innebär att dom allt som oftast sitter och gnuggar mot ditt och datt - helt ogenerat - för att bli av med sin frustration.

Dom är väldigt sociala och otroligt nyfikna och modiga. Dom vill gärna vara med överallt och spana. Dom kryper gärna in i håligheter och skåp och kan lätt gömma sig och därmed också bli klämda.

Trots det lilla formatet även på näbben så kan dom bitas ifrån när något inte passar eller dom känner sig hotade och så snackar vi sylvassa, starka små näbbar som lätt kan bita hål i huden.

Dom kräver väldigt mycket aktivering, dom tröttnar snabbt på leksaker så dessa får alterneras både i och utanför bur veckovis. Även dessa små gojor mår bra av att söka efter foder och få mentala utmaningar.

Dom är snabba i sina rörelser, till skillnad från stora gojor, tycker jag. Dvs dom promenerar snabbt, klättrar snabbt, äter snabbt... snabbt snabbt snabbt.
Till skillnad från stora gojor så använder dom inte fötterna till att hålla mat med heller. Dom är för boll-aktiga i formen ;)

Fördelen med så här små papegojor är ju helt klart att dom har det ganska lätt att få sträcka på vingarna och räser-flyga runt runt och de är lätta att ta med när man reser någonstans.

Otroligt fina fåglar enligt mig själv och med en mycket stor dos personlighet och många skratt får man även av så här små papegojor, för dom är inte mindre pajasar eller linslusar för att dom är små :)

Om jag missat något eller om någon undrar något så säg bara till så kan jag kanske fylla på :)

Mvh, Åsa

medelande te modsen kan ni ta bort mitt inlägg sen.

min fråga kan ni inte klistra denna tråd som lovebirdsen.
då den är ju helt underbar och stämmer så bra på dessa små gojor.
skulle va skoj om alla kunde skriva om sin fågel och skriva som nu åsa har gjort vilken kunskapsbank vi skulle ha på forumet.

åsa tummen upp kanon bra skrivet.

Lite om Rödbukspapegojan kanske inte skulle sitta helt fel. Det är många som inte vet något om denna art. Eftersom att jag har en egen liten rödbukis så kan ja berätta lite om dom.
Latinsk namn: Poicephalus rufiventris.

En Rödbukspapegoja är en ganska tystlåten papegoja, skriker sällan utan låter mest med sina små pip och visslingar. Men visst kan de skrika så de skär i öronen!
Dom har ganska lätt för att lära sig prata och brukar lära sig åtminstone ett par ord med förståelse.
Dom är duktiga på att manipulera människor och bitas. Väldigt tidig träning och envis ägare är därför mycket viktigt!
De är väldigt sociala och orädda mot nya människor och saker i hemmet. Kan ofta prata inför främmande.
De har lätt för att binda sig till olika människor, men har oftast en favorit. Trivs bäst i par av motsatt kön.
En Rödbukspapegoja är väldigt lömsk, och oftast märker man inte när ett hugg är på gång för än den bitit. Oftast går det inte igenom huden. De är duktiga på att sysselsätta sig själva, och de tycker oftast om leksaker som är något större en dom själva. Gärna något i trä som dom kan massakera i småbitar.
De kan vara ganska svåra att lära konster då de är lite egna av sig, men tycker mycket om att bli kliade i nacken.
Dom tycker väldigt mycket om att bli strykta på ryggen och man får oftast ta dom över ryggen och lägga dom ner på bordet och ge dom någon fotleksak. Där kan dom ligga i flera minuter och bara må gott. :D

Bidrar med 14 års erfarenhet av en grå jako. Vissa saker är säkert individuella.

Precis som sagts innan, ganska harig / suspekt. Man ska inte introducera flera nya saker på en gång, som en hel bur med nya saker, "information overload" direkt. Man tar det sakta, gärna låter den bekanta sig med sakerna först en och en, gärna fritt utanför buren. Han avskyr när man flyttar/bär på stora saker, te.x en högtalare, en stol osv, det kan få honom att börja skrika och/eller fly. Spelar ingen roll om det är en sak han sett i 10 års tid, större saker ska vara _stilla_, speciellt om dom "alltid" varit det innan :D

Gottegrisar av värsta sort. Ger man honom ägg kastar han vitan om gulan finns kvar och äter den. Ger man den något med något sött slängs allt förutom det söta, tar det söta slut så börjar man tigga om nytt på en gång (sötsug deluxe).

Gillar fötter och skor, har hört detta från flera grå jako-ägare. Min är extremt fascinerad av mina fötter, verkar som han dessutom inte förstår att dom tillhör mig, för han kan agera på alla möjliga sätt; extremt agressivt (har blivit huggen rejält ett par ggr) och han kan även bli "kär" i dom (dvs gosar, spyr upp mat åt dom).

Verkar gilla småutrymmen och ställen som kan likna naturliga boplatser (hålor) mer än stora öppna ytor. Kryper gärna in mellan ett par kuddar som man ställt upp som en grotta, sen börjar han ganska snabbt att gräva där inne.

Kan använda ord på ett intelligent sätt för att beskriva känslor, begär. Min använder dessa ord i rätt sammanhang (dvs inte slumpartat):

"otäckt" / "är det otäckt?" (skrämd), "komma" (och olika varationer på det, men dom betyder samma, dvs att man ska komma till honom och ta upp honom), "har du tråkigt" (uttråkad, när han varit själv), "ska vi leeeka?", "hissen"(lek), "är du trött" (om jag lägger mig på sängen), "sova"(när jag täcker för buren), "byta mat" och "byta vatten" (dessa ord morphas ihop ibland, låter som "byta mvatten" och kan betyda båda eller ett av det), "hunden", "trädet".

Badar han och vattnet tar slut i skålen upprepar han "byta vatten" till jag byter det. Det är inget jag lärt honom, jag har bara sagt "byta vatten" när jag bytt det på morgonen, att bada är en annan situation och ändå använder han uttrycket, detta visar att han förstår vad det innebär.

Vet inte om andra arter också kan använda ord på ett lika intelligent sätt som jako's, men har för mig de brukar anses som något mer utvecklade på det sättet.

Går att leka rätt "hårt" med. Jag var under intrycket i många år att man var tvungen att vara försiktig, att inte skrämma honom osv (iom att dom är hariga), men han gillar mer när man är lite halvt "våldsam" (dåligt ord men..), te.x att man tar honom mellan två kuddar och lägger honom på rygg och busar med honom. Man tänker mer på en hund än på en fågel när man leker med honom.

Är otroligt dålig på att sysselsätta sig själv. Översocial och vill helst att man är i närheten 100% av tiden. Dominant som bara den, vill ha sin vilja igenom, använder sina röstresurser om det inte funkar (extremt höga och korta "pip"-ljud mer än skrik som bara används när han känner sig hotad (te.x från nån ny leksak).

[/QUOTE]Är otroligt dålig på att sysselsätta sig själv. Översocial och vill helst att man är i närheten 100% av tiden.[/QUOTE]
Skulle inte säga att det stämmer särskilt väl på de Jakosar jag träffat. De flesta är helt nöjda med att sitta för sig själva och leka och min Allis sitter gärna ensam ovanpå buren som är i ett helt annat rum än där jag är. Fast precis som med oss människor är de ju individer...

Okej, det kan nog stämma har inte träffat några andra jakos så jag har inte en aning :) just nu roar han sig faktiskt i en garderob som jag inte använder, fast det brukar inte gå speciellt långa stunder innan han ropar på mig, syns jag så går det längre stunder.

Våran lilltjej har jag märkt kan vara lite rolig när det gäller "Läskiga" saker....Något tungt och hårt faller i golvet..bryr sig inte!! Nån av oss nyser för 20 gången när hon är i närheten men då jäklar blir man skiträdd och måste panikflyga en sväng för att komma undan!! Hon är väldigt tjurig ex. hon vet att hon inte får bita på glaskanten.hon vet att hon får dricka ur glaset om det är vatten i det...men det ska ändå med jämna mellanrum provas...hon är där och biter...några gånger puttar jag vänligt bort henne efter att ha lyft loss näbben...där är hon förvånande nog inte rädd för fingrarna...provar hon igen för 8:e gången i rad får hon en lätt knäpp på näbben... detta kan man också måsta upprepa....oftast ger hon sig då man tar en stadig ögonkontakt med henne och säger "Inte bita"...det vet hon vad det är...för andra gånger ger hon sig så fort man säger det..utan att man behöver putta undan henne eller ta tag i näbben. Vid det här laget så vet hon iaf att glas och laptopen låter man bli..men ibland ska det testas igen...tror hon kollar om hon kan få sin vilja igenom...ibland blir hon sur då man säger till henne och klickar hårt mot övernäbben. (tror det är övernäbben iaf) Ja hon passar iaf bra in i våran lilla familj...allihop e tjurskallar utan dess like!! Hehehehe.

hm på din beskrivning så låter de helt ärligt att hon inte är rädd för dina händer utan hon är smart.
vad gör du när hon så att säga blir rädd för dina fingrar?
skulle tro att hon kommit på ett sätt att få er uppmärksamhet hihi

Blir hon rädd för mina fingrar så brukar jag hålla kvar dom där dom är ett tag sedan ta bort dom!! Hehe ja med tanke på att jag lärde henne att räcka ut tungan på kommando andra dagen på tio minuter och att hon lärt sig den här övningen så fort så ja jag tycker hon är smart!! Hon kanske saknade att vi inte lärde henne nya saker eller trick!! Hon är ju väldigt nyfiken och framåt så att hon vart rädd för mina händer tyckte jag var lite okaraktäristiskt av henne. En annan sak som jag läste om jakosar var att dom gillar/hatar fötter. Min sambos gamla timneh jako hatade fötter...såg hon dom så jagade hon dom och nöp när hon fick ta på dom....våran lilla tjej ÄLSKAR fötter...kuttrar och flirtar med dom...hon tycker om att sitta på en upplagd fot och mysa men börjar hon flirta så sätter vi ner henne på soffan, tar bort fötterna och lägger fram en leksak eller tar lite godis och tränar lite med henne!!

hehe ja du kanske ska lära henne smaka på dig utan att backa hon kankse behöver en uppgift.
ja lärde moppan att smaka på alla leksaker frö hon gjorde som din men hon hade nog blivit slagen så jag lärde henne smaka på saker.
tillslut så kunde jag ge henne vad som helst och hon smaka på den och hon vart så glad av det bort med rädslan och in med träning som blir naturlig.

Jag tror att jakos har lite olika personligheter när det gäller att bemöta nya saker.
Vi lille djävul här hemma, är helt orädd för saker som träder in i hans revir (ja, vårt hem iaf) men däremot på neutral mark, tar det sin lilla stund att komma in i omgivingen. Men är det mat inblandat är det ingen tvekan om att han är orädd.
- han ska ha maten! och får han inte det, börjar han kämpa och trampa på en, och ja.. hur ska man kunna äta ensam...
annars än så, tycker jag att
[/quote]Är otroligt dålig på att sysselsätta sig själv. Översocial och vill helst att man är i närheten 100% av tiden.[/quote]
stämmer helt, herregud, om man hämtar något i köket, ska han flyga efter..
(säkert för att han vet att han ska få mat)
som ni alla kanske förstår så har jag en liten glupsk matgris hemma- precis som sin husse...

motivation
skulle nån springa förre med götta så hade jag börjat springa haha

smaka på saker gör hon redan allt vad hon hinner!! Särskilt om jag tar fram något nytt!! Går det äta blir hon ju överlycklig...eller om det blänker...hon har dille på min västerbottens ring som jag har på mig ibland...då kommer hon hoppande7galopperande/studstande och sa bita lite på den...då brukar jag kunna passa på att känna på hennes undernäbb utan att hon bryr sig för då är ringen så rolig...allt "bling" är roligt...funderar på att köpa lite olika blanka saker som hon inte kan bita sönder och göra en mobil!! För uppenbarligen är det ju jätteroligt. Men om jag sträcker fram händerna mot henne så springer hon undan händer mindre nu sen jag började träna henne!! Får nog komma på fler saker att träna henne på!!

låt henne smaka på dina händer och ge götta men var noga med att de blir bara smaka men de är nog smarta om man säger nu gör de ont.
men oavsett tror jag att du ska göra som du gör nu.
skulle va skoj med en bild på din gullunge

har tre st på vårat galleri..bara att kolla!! Har fortfarande inte fått en bra närbild på hennes huvud...hon kan aldrig vara stilla tillräckligt länge för att min digitalkamera ska hinna med!!!