Ja jag vet inte om det blir ett upprepande här nu, har suttit o letat men inte hittat något liknande! Tänkte på det här att diskutera dom olika arternas kanske typiska beteende både positiva o negativa och det här med vad som är igenkännande för varje art! Det finns vissa arter här som man inte hör så mkt om egentligen, typ dom fina vitbukspapegojorna eller varför inte morhuvad papegoja? Måste göra ett tillägg här bara var inne i som jag kallar det Arash o Barrabandisarnas djuraffär (där jag köpte dom alla tre i från) och där satt en liten morhuvad! Måste säga att jag blev fascinerad, den hade just fått fram sina färger mkt vackert grönt brandgult på buken och så detta mossgröna för övrigt, dessutom så har dom nästan lite ögonbryn ialla fall får man ett sken av det! Måste säga en riktigt charmant liten varelse och givetvis trots killen som arbetar där som säger den är inte tam än, så går den fram till mig o flörtar hänger upp o ner i taket ja en riktig liten goding! Sorry skena iväg men prata på nu om era arter/art ni har där hemma!

Vad jag förstått så är Jakos lite av den mesiga arten, nya saker kan vara jätte skumma Vi kan stå i huset och borra och dunka och revovera, alfons bryr sig inte, han e glad bara han hör/ser att vi e hemma..men då anders tände en tändsticka så vart han livrädd ! Det e ju livsfarligt!

Ja, det här och någt jag har hört mycket om också. Men alla de jakos jag har träffat på har då inte hafft någon tendens till sånt beteende, snarare tvärt om....

Jag ska ge mig på den här frågan.

Cockatiels: Glada, ganska stadiga små krabater, som kan bli väldigt tama, och realtivt lätta att ta hand om på grund utav sin storlek och ganska orädda attityd.
Mycket lätta att avla, och överhuvud taget en underbar kompis, som går bra tillsammans med andra av sin sort, gärna flera. Hanarna kan bli högljudda för somligas öron, honorna tystare, och man säger mer tillgiven. Tycker om alla som är snälla emot dem. Äter vad som bjuds. Hanarna kan lära sig prata med små komputer-röster.

AFRICAN GREY: en afrikansk goja, som oftast har ett utpräglat neurotiskt beteende, oftast rädda för sin egen skugga. Kallas för enmanspapegoja, och det är goda skäl för det namnet. Vill oftast endast vara med och lita på endast en person i familjen. Man kan få även en Afrikan att bli mycket kelig och kul att vara med, men då krävs det en hel del jobb när denne fågeln är mycket ung. Mer ofta än icke så är den här gojan pickig med mat, har svårt för allt nytt, och det gäller, mat, bur, leksaker, folk, ja i stort settt allting.
Kan bli en fantastisk pratare, härmar allt i huset, micron, kaffemaskinen, ja allt möjligt.

SENEGAL, morhuvade: En annan Afrikansk fågel, som har mycket av Greys sätt och vanor. Är oftast dock inte lika rädd som sin större kusin.
Morhuvad har ett ovanligt skarpt bett, med tanke på storleken på sin näbb. I naturen äter den här pippin föda som gör att den här starka näbben är ett måste för överlevnad.

AMAZONEN: lämnar den till Nillan,

Cockatoo, alla sorters too: Ett måste för dessa vita fluff är att kela och vara så nära personer som de bara kan - så ofta som de bara har tillfälle. De tröttnar ALDRIG på att ha dina händer i sina fjädrar, vem som vill kan kela med dem, hur mycket som heslt.
Protesterar högljutt och även fysiskt, med att plocka och även skada sig själva - om uppmärksamhet inte ges som de fodrar.
Dammiga, och folk med allergi bör undvika dessa teddybjörns fåglar. Vill förstöra halva ditt hem om man lämnar denna goja obevakad.
Näbben är sylvass på sidorna så gojan skär sig igenom nästan allt.
Gillar olika sorters mat och är orädda vänliga fåglar.
Kan prata ganska hyggligt, och har en röst som bär, långt........ och ofta om man ahr otur.
Är svåra att avla pga male aggressivitet.

ECLECTUS; ÄDELPAPEGOJA. En lump on a bump, är hur den är beskriven många gånger. Den här gojan vill inte ha någons händer i sin fjäderskrud, men vill vara med dig där du är. Sitter gärna i din tvättkorg och beundrar och pratar med dig när du gör din tvätt, eller sitter på din bil när du tvättar den. En otrolig god pratare, och gillar att vara tillsammans med barn. Gillar att bli buren runt, tålmodig och relativt tyst. Tycker om folk så länge du kliar den på näbben, och endast där. Kanske en fotmassage, kanske....
Den här gojan gillar att äta mesta delen av sin tid. En Eclectus diet i naturen består av frukt i massor, och ska vara så i våra hem också. Han har oftast inte tid att sitta på sin pinne och äta, och hålla maten i en fot - nääää, han står bredvid eller i skålen och smaskar överallt. Jag menar överallt, han skakar, gräver, stänker, ja det är mat överallt när vi är färdiga, men så har vi en mätt och belåten fågel till slut. Sedan går massor av tid till att putsa all maten av fjädrarna, så vår lilla gröna gubbe, eller röda tant är upptagna som ni hör.
En relativt "nyupptäckt" goja, men värd sin vikt i guld. Nästan ingenting kan rubba hans frid. Spelar ingen roll hur högt några undommar spelar trumma eller hunden skäller bredvid en Eclectus - han förlorar inte lugnet för det.


MACAWS: Vänliga, stora, högljudda, trofasta , matglada, kelglada, vackra, lekfulla, stadiga, och nyfikna stora gojor. Storleken kan göra de här underbara varelsena lite svårare att ha och handha - jämfört med mindra gojor. Stor fågel, stort skrik. Räkna med det.
En Macaws näbb arbetar med tryck, därav är bettet inte så förödande som en Toos bett kan vara.
En Ara älskar mycket ljud och aktivitet omkring sig. Passar därför mycket bra på platser som har mycket folk och rörelser omkring dem, även om en privat hörna att dra sig undan då och då är att föredra. Lättroade, och du kan fä hela hemmet förstört om en av de här bamsingarna får fritt tillgäng i ditt hem.
En stor komsumerare av leksaker, allt som är nytt är jättekul, och blir troligen kaffeved innan dagens slut.

Alla fåglar har inte samma beteende, men i stort så stämmer det här på de olika raserna.

Jaha, då får jag väl göra som hon säger och skriva om amasoner.

Amasoner är ofta självständiga. Som en ägare sa "man kelar inte ostraffat med dem". Alla mina amasoner vill vara med men ytterst få som vill bli hanterade. De åker gärna på axeln eller sitter på bänken för att vara där du är. De är ofta goda talare och framför allt den gulhuvade vars vetenskapliga namn Oratrix betyder "she who talks" - "hon som pratar".
Amasoner är hyffsat rubusta och tål en del men de lägger gärna på hullet.
En av mina favoritarter!


*****

Ett tillägg om kakaduor - lätt att få för mkt protein i sig vilket kan leda till aggressivt humör och plockning.

Vill säga en sak om Nymfer, och det är att honer kan också låta gräsligt högt

Och nymfhonor kan också prata

Av egen erfarenhet så tycker jag dom kan vara himla skvätträdda också..

Några ord om Lessons sparvpapegojor, de är aktiva nyfikna och orädda. Nya grejer i buren eller på lekträdet måste genast undersökas, nya människor är spännande också.
De utvecklas till otroligt skickliga flygare mkt pga sin ringa storlek, de får enorma ytor att flyga på i lägenheten/huset om man jämför med en jako tex.
När de går in i häck så är de rätt så aggressiva mot andra sparvar/andra arter och de är kända för att gärna bita alla som sitter på deras bur i fossingarna.
Jag personligen upplever att deras instinkter är otroligt starka, låter lite dumt jag vet men den som har sett dem gå in i häcktankar vet vad jag menar.
Jag kallar dem för Little Giants för de är SÅ mkt papegoja men inte alls lätta att ha alltid trots sin storlek.
Nu måste jag rusa ut med valpen..haha. Hejsvejs.

Hi hi....det kan nymfhanar oxå, fråga Bengt han har tidigare i sin ungdom sagt nymfkompisens namn som då var Bosse dessutom har han sagt goddag goddag Han har dessutom alltid varit en mkt positiv och glad lax, men har humör om det behövs! Nymfarna iallafall hanen har väl ett väldigt karaktäristiskt friarbeteende oxå enl. hans uppfödare så sätter dom ut vingarna en bit från kroppen så att dom formas till ett hjärta och så galopperar dom fram eller om vi skall kalla det för hoppsa steg! Det gör han väldigt ofta till min Whippethund Arnold ialla fall

Stämmer bra d ! dom gör " hjärtat" och visslar och fjäskar och fjarsar för tjejerna ! men kan uppvakta annat också om dom får för sig d

Min erfarenhet av Grå Jako är att de är lömska.

Storleken till trots är en ara betydligt mildare i sitt sätt.

Nu kan inte jag så väldigt mkt om aror och har tyvärr inte träffat så många, men när jag var hemma hos Nillan och träffade Kråke så fann jag på dom timmarna jag var där många karaktäristiska drag! Oavsett färgskillnad så kände jag igen mkt av Arash i beteendet samma sätt att flörta på huvudet på sned o ena vingen över huvudet dessutom så har dom nästan samma röster när dom pratar och det har jag tex. märkt hos amasonerna jag träffat oxå små väna feminina röster medans aran låter lite mer som en skorrig gammal tant Nu är ju Arash lite hårdare ( förmodligen slyngelåldern ) i sättet än Kråke som är lite mjukare! Men det fanns sådana likheter mellan dom att jag råkade göra exakt med Kråke som jag gör med Arash när jag ger en nöt höll kvar lite i näbbspetsen och pussade han på huvudet Dessutom deras sätt att pocka på uppmärksamheten detta studsande och dansande huvud med kropp upp o ner Nu är ju jag glad för alla fåglar på något vis men aran är en mkt charmant och vänlig individ trots storlek precis som Tant Ara och Lisa säger

Morhuvade gojor är väldigt tuffa och inte medvetna om hur små de är och de kan bli riktiga små monster vissa perioder. De kan bitas hårt som Lisa skrev men trots sin tuffhet så kan de bli helt panikslagna för helt vardagliga saker. De är lekfulla och har ett stort gnagbehov. De kan också vara ganska högljudda och har ganska lätt för att lära sig olika ljud, vissa pratar en del också.

Måste säga att jag tycker det är jätteroligt att höra er som har dom kanske lite mer ovanliga mindre gojorna berätta om hur dom fungerar, fast dom kanske inte är så ovanliga egentligen utan det är kanske bara jag som inte är så erfaren bland papegojvärldens alla arter! Fast just sparvpapegojor, morhuvade och varför inte dom hel läckra vitbukspapegojorna är det roligt att höra berättas om =) Sedan måste jag ju säga att jag vill höra mer om arans karaktäristiska beteende, kan inte lära mig nog =)

Ok, ska försöka skriva en liten snutt om de alldeles fantastiskt charmiga små vitbukisarna (caiques).

Längd:23 cm.
Vikt: Ca 150 gr


Vitbukisar är ena riktiga energiknippen och de vet inte om ordet lagom utan antingen är de on eller off. En av deras favoritsysselsättningar är att surfa och då gärna på dina kläder eller i ditt hår. Det senare tillåter inte jag då jag föredrar att ha mina ögon, näsa och mun utan piercingar I det vilda surfar de ofta högt upp i trädkronorna på fuktiga blad. Man vet inte riktigt varför de gör på det här sättet men man tror att det antingen är för att "bada" på de blöta löven eller också bara för att de tycker det är skönt att gno kroppen fram och tillbaks. En annan lek som de flesta vitbukisar brukar älska är "fingerbrottning".

Vitbukisar älskar att bada och Hebbe badar ofta och gärna (läs minst 4-5 ggr/vecka) i diskhon medans Shirley föredrar en skål att bada i. När de badat klart surfar de sig torra på en handduk Eftersom de har så mycket energi i kroppen är detta ett perfekt sätt att få dem en aningens aningens lugnare för en minut eller två.


Dessa fåglar är allätare och det mesta som bjuds slinker ner. Det äter bra mycket mer än man kan föreställa sig när man ser denna relativt lilla fågeln. Tyvärr har de inget som helst bordsskick utan det slängs och dängs med i princip all mat. I det vilda äter de bl a fröer, blommor, frukter och även en del insekter.


Ljudnivån på dessa små är relativt hög och många vitbukisar jag träffat har ett hemskt ljud som påminner om brandalarm. Tack och lov så har ingen av mina detta hemska ljud för sig - men ingen regel utan undantag. De är enormt duktiga visslare och lär sig snabbt nya melodier (Hebbe visslar ofta och gärna Sjörövar Fabbe) däremot är det inga goda talare. Det kan lära sig några enstaka ord men mer är det inte.

Jag vill poängtera att dessa fåglar absolut inte är några bra tamfåglar för barnfamiljer och ej heller - som jag läst på en sida - bra förstagångsfåglar (eehh vilka är de!?). Vitbukisar kan när de kommer i puberteten förvandlas till små djävlar och är då långt ifrån roliga att tas med. En vitbukis som har siktet inställt på att hugga gör det och inte alltför ovanligt siktar de in sig på ansiktet. Jag har träffat ett antal vitbuksägare som har vittnat om detta. Jag själv och Hebbe hade en mycket besvärlig period som varade nästan 1 år De biter extremt hårt och ofta utan förvarning. Detta är väl det som är mest negativt med dessa små charmtroll, att de oftast är "bitiga". De krävs mycket tålamod och "uppfostran" för att de inte ska gå överstyr. Kanske är detta en orsak till att de flesta vitbuksägare som jag lärde känna när jag skaffade min första (Hebbe) numera har sålt dem vidare.


Detta är några av de hugg som min sambo fick av en vitbukis som var hos oss en vecka medans matte var på semester. Han bestämde sig för att han inte gillade min sambo, märks det?


Har du dock tiden, orken och tålamodet så är detta en alldeles alldeles underbar liten fågel

Woops blev visst mer än en liten snutt, kanske mer en roman

Zazza: Jag tycker det är bra med "romaner".. Kan det hindra en impulsköpare från att köpa "fel" fågel är mycket vunnet. Konkreta råd o iakttagelser från folk som verkligen har arten i fråga är värt oändligt mycket mer än de korta generella beskrivningar man kan hitta i böcker och på nätet.
Detta gäller generellt det mesta - vill du veta sanningen, fråga en ägare till saken/djuret i fråga. Vissa saker han hypas upp som bara den och höjas till skyarna medan den krassa verkligheten inte är fullt så "rosa bomull"

sedan generellt så gäller det väl alla fåglar, att det kan vara två sidor på ett mynt? tex så säger man att jako är en enmansfågel, nervös och gillar inte förändringar, medans vissa individer hävdar att deras jako älskar nytt folk, är kaxig till sättet och aldrig ett dugg rädd för ngt? så att generellt säga hur en fågel är i art-sättet är inte så lätt, det beror väldigt mycket på domesticeringen och uppfostran, däremot så kan man nog säga hur de ska betee sig i det vilda, men i fångenskap har jag erfarat att ingenting är generellt, rätta mig om jag har fel? =)

Mja.. generellt är väl iofs genomsnittligt/i vanliga fall, men jag fattar vad du menar att det finns alltid extremfall åt bägge hållen, men oftast är det ju "ingen rök utan eld"

Generellt för en Meyers är väl att de är väldigt sällskapliga oh framåt. Sen har jag hört att det inte bara är min som väser när hon blir arg. Så det är väl också något som skiljer meyers från andra gojor. Har aldrig hört en goja väsa innan.

Annie (amazon) væser.. fast jag vet inte om det ær på grund av ilska, tror inte det. Møjligtvis kønsmognad-kaxighet... jag vet inte.. varfør væser gojor? (en helt annan tråd kanske )

General Terry väser/pyser för att få cometen-1 att försvinna..

Inte så konstigt kanske eftersom Cometen-1 konkurerar om dig med general Terry Arash kan oxå väsa fast det uppfattar jag mer som att han är upphetsad över något, han kan tex. bre ut vingarna o så minskar o förstorar sig hans pupiller går man då fram till han så kan han mkt väl viska heeeeeej o så böjer han sitt huvud, men ofta i det läget tar han väldigt nätt o är kelen Fast det är väl kanske ett friarbeteende vad vet jag

Nu har de nämt mig ett par ggr så det är väl lika bra jag spottar ur mig vad jag känner om amasoner

Vi börjar med den mista
vitpannad amason
En underbar liten grön sak med vitt på pannan. En spillevink som gärna är med, flyger och är ivrig. Den enda amasonen som tydligt visar könsskillnad då hanen har röda vingbogar men det har inte honan. Ingen egentlig skillnad på nominaten och underarten (jag har båda).
Härma - kan den men inte villigt av de exemplar jag har/haft.

Tucuman
Här kallas tucumanen för Kobran. Han hugger först och frågar sen. En liten vass näbb som är sååå snabb. Han kom till oss just för att han började jaga och terrorisera alla i förra hemmet. En fin fågel men bara till den som verkligen kan hantera stridiga gojor.
Härma - kan de. Vår säger "ojojojojoj...vilken papppegooooja"

Venezuela amason
En underbar amason men ett mjukt humör, kan vara lite änglig ibland men en fin goja. Den har en stor nackdel - den är "släkt" med kakaduan och skriker bara för ATT den kan skrika. Det är ett vasst ljud som man inte står ut med så länge. Själv försöker jag träna bort det på min tama 11-åring.
Härma - kan men mina är sparsamma med ord.

Blåpannad
En vanlig men ack så tuff fågel som regel. Värst är den när den når könsmognad och får sina häckperioder.
Härma - kan den ganska bra om den vill. Är nog en av anledningarna till att den blivit så vanlig och lika vanligt som omplacering då folk lessnar när den inte gör det förväntade.

Gulkindad
En underbar fågel både till utseende och sätt. Oftast mjuka i humöret. Underarten Ecuadoramasonen har lite mindre gult på kinderna och mer lila i huvudet. Även den en snäll fågel men låter mer än den gulkindade (iaf de jag har)
Härma - kan de men inte villigt.

Gult -i-huvudet
Gulhuvad - är en intelligent men mkt tuff fågel. Som en sa "man kelar inte ostraffat med en gulhuvad". Det är svårt att lirka med dem till att göra det man vill. (Just precis nu sitter min hona av underarten Belizensis och bara tokskriker - hon har inte hunnit med i omställningen till vintertid och vill att jag ska natta alla)
Gulpannad -även den en tuff goja, ngt mildare än gulhuvad.
Gulnackad - tuff som bara den. Härlig i sin storhet och pliriga ögon men man vänder inte ryggen till mer än en gång. De gulnackade kan sätta sig och skrika för att det är kul men inte så långa stunder som tex Venezuelan.
Härma - gulhuvads vetenskapliga namn Oratrix betyder "she who talks - hon som pratar". De har en oerhörd klar stämma när de pratar och min ena hona pratar som en fyraåring. Även den gulnackade har lätt för att härma allt den hör (på gott och ont). Gulpannad härmar men inte fullt så fort som de andra (enligt mina erfarenheter).

Mjölnare
Dessa stoooora jättar har länge varit mina favoriter. De är snälla och inte så stirriga. Costa Rican (som jag har) är nästan helt grön med bara lite lila i nacken. Jag hade önskat mig den länge och fick sen ett par av min make. De kan skrika även de men inte så länge åt gången.
Härma - kan de men mina säger inte ett ord. De har bara sina egna naturliga läten.

Sen finns det ju fler som jag tyvärr inte har själv och inte kan uttala mig om. Tex den vinröda, kuba, haiti (som jag önskar mig så oerhört mkt - finns inte i sverige längre), St Vincent, Imperial etc.

Jag har tagit mig friheten att kopiera Nillans inlägg i tråden "Köp av goja...Råd?" till denna, då jag tyckte att den var som klippt och skuren för denna tråden

Vidare har jag även klistrat tråden för att den inte ska hamna i skymundan. Så se nu till att fyll på med fler arter