- Skall man köpa en unge eller en vuxen? Vad är lättas/ svårast?
Det beror på hur man ser på saken, men jag skulle säga vuxen, för de vuxna fåglarna har etablerade personligheter, att köpa en unge är ett lotteri. Vissa säger att man "måste skaffa en unge för en omplacering är alldeles för svår för nybörjare", men då kan jag dels säga att en omplacering behöver inte alls vara svår, de är bara fåglar som hamnat i fel hem, och att uppfostra en ungfågel till en "perfekt sällskapsfågel" är inte något för en novis, mer än att ta hand om en "trasig" omplacering.
Sedan är det en samvetesfråga. Jag själv kommer aldrig någonsin mer köpa en unge då uppfödning av papegojor i fångenskap i mitt tycke inte borde få existera, så det sista jag vill är att uppmuntra det. För övrigt har jag gått igenom det här ämnet så många gånger förut att jag skrivit en artikel, här finns den.
Unge eller omplacering? - Fakta & Information - Papegojor - Zoonen.com
- Skall dom isf vara handmatade, eller går de lika bra om föräldrarna matat dom?
En till "samvetesfråga" - kommersiell handmatning har blivit till för att lata köpare inte orkar tämja fåglarna själva (man handmatar inte hundar, katter, hästar, hamstrar, råttor, reptiler eller några andra djur, så varför göra det med fåglar?), och för att uppfödarna ska tjäna mer pengar. Det går till dels genom att man tar bort ägg eller nykläckta ungar, så föräldrarna uppmuntras att häcka igen för att ersätta sin förlorade kull. (Detta är extremt intelligenta och kännande djur som vet att de förlorar sin avkomma och har starka band till sina ungar. Hos sparvpapegojor har man t.o.m hört om att föräldrarna namnger ungarna redan i äggen och pratar med dem.)
Och dels genom att en uppfödare som handmatar ungarna kan tvinga ungarna att avvänjas tidigare än de ska genom att vägra ge dem annan mat än den i skålen. I det vilda får stora papegojor som större kakaduor och aror matas av sina föräldrar tills de känner sig mogna (mentalt) att äta själva, även om de är fysiskt kapabla att äta och flyga själva långt innan dess. I fångenskap tvingas majoriteten av dessa fåglar att äta själva i förtid, redan vid 3-5 månaders ålder.
Som om det inte var nog kan handmatade fåglar få psykologiska problem senare i livet, identitetsproblem med mera. (Det är allmänt känt att papegojor ofta tror att de är människor, och det ses som roligt och gulligt i våra ögon. Men se det ur fågelns ögon och man ser ett frustrerat, stressigt liv.)
Jag kan bara rekommendera mig artiklarna här, några skrivna av mig, andra skrivna av stora papegojexperter som Greg Glendell, och översatta av mig med tillstånd.
communityisland.com - parrotjungle
Sedan finns det en helt utmärkt artikel om ämnet på ett annat ställe som man inte ens får prata om här (mesiga PF tål inte "konkurrens"...), men googla på handmatning och Elisabeth Böhmer.
(Är inte handmatning förbjudet numera förresten?)
- Skall man vingklippa eller inte? (förstår att de finns sjukt delade meningar om detta men kan vara bra att veta för och nackdelar)
De enda fördelarna är för din egen del. Fågeln sitter där du sätter den, den kan inte attackera folk, det är inte lika stor risk att den rymmer (men de kan ändå flyga iväg om du är ute med fågeln och den fångas av en vind, det händer hela tiden att folk tror att deras vingklippta fågel inte kan flyga och vipps så är den iväg... kanske för alltid), och väldigt vad bekvämt det blir... men fågeln förlorar en stor del av sin identitet, flygförmågan är ju vad som gör den till en fågel. Vissa fåglar blir deprimerade och får problem med självförtroendet. Blir de skrämda försöker de fly, intakta vingar eller ej, och kan falla i marken och slå sig illa, kanske till och med bryta näbben eller bröstbenet. (Bröstbenet blir dessutom mer blottat då vingmusklerna inte längre finns där som "vaddering".)
Nya fjädrar som växer ut, såkallade blodfjädrar, kan också lätt brytas och börja blöda (och fåglar har inte mycket blod i kroppen), då de andra fjädrarna inte finns där för att skydda dem.
Etcetera etcetera...
Vingklippning - verkligen för fåglarnas skull? - Hälsa och skötsel - Burfåglar iFokus
Jag låter säkert inte för rolig men det är såhär bitter och cynisk jag har blivit efter att ha sett nästan tio år av skit inom fågelvärlden... det kryllar av själviska människor, uppfödare som bara tänker på pengar och inte bryr sig om fåglarna (och det märks inte förrän EFTER man gett dem pengarna), och rent allmänt väldigt lite tanke om djurens bästa.
Då blir man såhär.
